Jämställdhet kommer inte av sig själv

Varför skall man vara rädd för att några barn, kanske, om vi har tur, blir mer jämställda än dess föregångare. (Se artikeln i Aftonbladet om ett mer jämställt/könsneutralt dagis.)
Varför skall man bli arg för att någon provar något nytt? Uppenbarligen fungerar inte det vi gör nu, könsrollerna är fortfarande lika snedfördelade, lika idiotiska.

Hemma hos mig är det min sambo som diskar och tvättar nio gånger av tio. Jag kan inte föreställa mig ett liv där jag skulle göra allt hemma och passa upp på en man bara för att han är född med en penis. Vad är det med den där förbannade svällkroppen som gör 50% av befolkningen så mycket bättre än mig? Jag kan tyvärr inte se det.

"Män med makt fascinerar. Kvinnor med makt provocerar." Hanne-Vibeke Holst.

Varför är det fortfarande så. Varför är jag en bitch om jag gillar att bestämma eller om jag "tar makten". Det är för att män inte tycker att den tillhör mig och att jag snällt skall sitta och låta dom riktiga karlarna bestämma.
Någonstans på vägen, någon gång i livet händer det här med oss, det som gör att vi känner så.

Jag tror absolut att det börjar redan på dagis. Att tjejerna skall leka med dockor och killarna med bilar. Jag hatade att leka med dockor som liten, ändå hade jag flera i min ägo för att andra utomstående tyckte att jag minsann skulle vilja leka med dockor.

Jag menar inte på att vi inte skall vara män och kvinnor. Jag tycker inte att jämställdheten sitter i kjolar och byxor. Den sitter i våra huvuden och desto tidigare i livet som vi kan börja ändra vårt tänkesätt, desto bättre lättare blir det att uppnå ett jämställt samhälle.


Magnus Betner säger det ganska bra, han är en av många pappor som inte vill att hans dotter skall växa upp i ett samhälle där hon alltid ses på som lite sämre.


VIDEO 1

VIDEO 2


Kommentarer
Postat av: Anni

WORD!!!

2011-01-31 @ 09:07:46
URL: http://tvitrar.net

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback